Mitt träningsförbud
Jag har inte velat berätta det för er läsare tidigare. Sedan i juli har jag träningsförbud. Då låg jag inlagd på neurologen. Jag får inte rida heller. Det känns tungt då jag kommer ha en lång startsträcka när jag väl får tillåtelse av läkaren att börja träna.
Idag kan jag inte vara i upprätt läge med kroppen utan att få sprängande huvudvärk. Den bästa smärtlindringen är att sova. Då har jag aldrig ont i huvudet.
I juli fattades också beslut om att jag ska ha boendestöd och hemtjänst. Då kändes det som ett slag i magen. Jag som alltid vill klara mig själv.
Nu har jag hjälp av boendestödet tre dagar i veckan i tre månader. Personalen som har hand om mig är helt fantastisk. Idag känner jag mig enormt trygg med de som jobbar hos mig. Vi jobbar alltid för att jag ska vara så självständig som möjligt.
De kommer inte hit för att städa och tvätta åt mig. Vi hjälps åt med städningen, tvätten och matlagning. De torkar golven för att jag inte ska behöva böja på mig. Eller anstränga mig fysiskt.
De fungerar också som stöd om jag mår dåligt och behöver prata bort en stund.
Sker något akut under natten så kan jag larma hemtjänsten.
För några dagar sedan tog jag och en ur personalen en kortare promenad. Då knäppte jag fotot ovan. Hösten är vacker i sina varma färger som rött och Orange.