Cecilias Hälsoresa

Anläggningen är speciellt anpassad för alla vare sig man är blind eller sitter i rullstol. 

På Anläggningen finns det en hiss för att ta sig med rullstol mellan de två våningarna. På övre plan finns matplatser och en konferens- del. 

Det finns en lift för de som sitter i rullstol eller som inte kan röra sig. 

Man kan också få hjälp att sitta upp från en pall med stöd av de som står på marken om man har dålig balans. 

På bilden ovan ser vi Marita Mattsson (Hon har blont hår)  som har en mångårig erfarenhet och ett brinnande intresse för personer med funktionsnedsättningar. Det är hon som är ledare på dessa läger. 

I år var jag med på det första lägret som hölls denna vecka. Måndag- Torsdag. Det fanns också deltagare från Stockholm och Borås. 

Har haft förmånen att träffa många fantastiska människor. 

Jag kunde vara med på hela lägret från måndag- torsdag. 

Jag hade ändå farhågor om att jag skulle behöva ge upp redan på tisdagen. Jag fick sprängande huvudvärk på eftermiddagen. Jag provade att sitta upp på sista passet. Hann bara rida några varv innan jag kände att jag behövde bryta. Tur var det. När jag kommer hem till mamma och pappa så blir huvudvärken sämre. Den höll I sig från 13.30 - 20.30. 

På onsdagen, dagen efter hade jag huvudvärk I två timmar. Kunde vara med hela dagen. Fick be om hjälp med att göra i ordning hästen inför ridpass. Och efter. Det underlättar för mig. 

Likaså på torsdagen kunde jag be om hjälp. Min huvudvärk försämrades men jag försökte att lägga mig ner en stund och vila efter lunchen. Hade huvudvärk I 6,5 timmar. Trots förebyggande mediciner. 

Här kommer de fåtal bilder som jag tagit under lägret: 

En av dagarna skulle vi trava bommar. Hästen taggade till och tyckte det var roligt. Nu kan jag säga att jag "hoppat" 10 cm. 

Det var en bana på fyra hinder. Jag har ett dåligt närminne och var orolig för att glömma banan efter genomgången. Det gick ändå riktigt bra. Jag red banan två gånger och kom ihåg den båda gångerna. 

Känner mig nöjd med min insats. Längtar efter att få hoppa studs igen. Men jag är inte där än. 

Mitt bidrag till lägret var att baka kärleksmums. Deltagarna och  deras personal tyckte om dem. 

Min mamma ställde sig på torsdagens morgon och bakade bullar som var nybakade när jag kom till ridskolan. Bullarna var uppskattade. De tog snabbt slut. 

Längtar redan till nästa sommar och nästa ridläger.